Medverkande

 

 

Freya 16 år

 

När jag var 5 år, började jag komma på avlastning, tillsammans med min syster, som är 4 år äldre än mig.

När min mamma fick cancer, blev min avlastningsfamilj istället mitt familjehem, då jag inte kunde bo hemma längre. Det gick jättebra det första året, men sen när jag blev sådär 13 år, då vände det och jag och min syster upptäckte att det inte var det riktiga stället för oss.

Det var en svår situation, och jag var jätteglad att jag var tillsammans med min syster och hade en bra handläggare. Vi flyttade till ett nytt familjehem, där jag fortfarande bor, en familj som jag är väldigt glad för.

Jag blev placerad för att båda mina föräldrar var psykiskt sjuka och min mamma dricker ibland lite för mycket.

 

 

 

Linea 13 år

 

Jag placerades i familjehem för att min mamma har alkoholproblem, och det gör att hon inte kan ta hand om mig.

Jag hade precis fyllt 13 år då Inge och Leif kom och hämtade mig. Och här har jag bott sedan dess. Jag är jätteglad för att de tog hand om mig.

 

 

 

Johnni 13 år

 

Jag sattes i familjehem för att mina föräldrar inte kunde ta hand om mig och mina systrar. Jag hamnade på barnhem när jag var 3 år och så kom jag till mitt familjehem när jag var 6 år. Jag stannar här tills jag blir vuxen, för jag har det riktigt bra här där jag bor.

Om ett år ska jag på efterskola, och efter det ska jag på gymnasiet.
Jag tycker att jag har det bra, och jag tror att jag kommer att klara det mycket bättre än mina föräldrar.

 

 

 

Joline 13 år

 

Hej Jag heter Joline. Jag är familjehemsbarn. När jag kom i familjehem var jag 5 år, så jag har varit familjehemsbarn i nästan 8 år nu.

 

Jag sa ja, till att vara med filmen, för att jag tyckte att det var ett annat sätt att komma ut med, och säga hur man själv upplever situationen. Jag tycker att det är en viktig film. För de ger många goda råd, och jag vet själv att när man just har blivit placerad, då känner man och tror, att man är den enda i världen som det är något fel på.

 

Därför är det viktigt med den här filmen, för man får veta att man inte är den enda och att den familj man har hamnat i är där för att hjälpa och stötta i livet. Jag har det bra, men jag tänker såklart ibland på hur mitt liv är.

 

Det kommer alltid finnas svåra situationer i fosterbarns liv, och det är viktigt att man har några vuxna som kan komma in och hjälpa och stötta, Så kommer det alltid vara hela livet, för sådana barn som jag.

 

Jag har också hamnat i en familj där det finns andra fosterbarn. Jag har bl.a. en syster som är 33 år, och som alltid har varit där.

 

 

 

Yonis 13 år

 

När jag var liten bodde jag flera gånger på ett jourbarnhem. När jag var 6 år flyttade jag in på ett barnhem, där jag bodde tills jag var 9 år. Härifrån flyttade jag till mitt familjehem.

 

Jag kunde inte bo hos min mamma för hon var alkoholist. Jag önskade själv att få komma i familjehem när jag bodde på barnhemmet, och det har jag inte ångrat sedan dess.

 

Det är skönt med en familj.... riktigt skönt.

 
© René Bo Hansen